Ett trolskt vargaland Insvept I höstlig mantel
Utav tussmörkrets sfär Ur sagans natt det
stillsamt föddes Likt nordanvädrets färd Genom
lövsalars prakt En äventyrsfärd Med drömmande
tjärn och förrädisk myr Där fjällväggar rest sig
omkring Och fimbulkölden lystet lurar Där
vargkörers klagohymn Är pulsslag I mitt hjärta
Tronad av det bitterljuva rikets mäktiga lugn I
urskogens lavklädda pelarhall Jag strävar längst
vandringsstråken I blåst och norrskenslyster Vid
synviddens rand Ligger vitterdimmornas dok Så
tungt över trollbergens trakt Togligt faller nu
snö över norrland Och gyller ås och stam Vintern
sänker sig ner Oktobersnön täcker nu bygden
Stormarna river och sliter Och I den dödolgres
hamn Skall blodet tjäla sig När det obanade
islandskapets vrede vaknar. Jag strävar längst
vandringsstråken I blåst och norrskenslyster Och
de tvärvulna frostnätternas ankomst Känns som
själabalsam Mot söder jag vandrat Att skåda dess
vida slätter Då ett gastavred så lömskt Jag vände
så mot norr Och fann min själafrid