(Music: M. Ehlin, Lyrics: Mara) Den dunkla
maran har lÀmnat mig Dagen gryr i
öster Men Ànnu hemsöks jag utav Den
gÄngna nattens röster Jag vandrar likt en
vÄlnad fram Med tunga steg jag hasa Dock
förrÄder mig min blick Som tydligt speglar
fasa Varje natt Àr lika dan I kallsvett
jag mig vrider Men kan ej komma undan
frÄn Den mara som mig rider Vart kan jag
fly frÄn nÄgot som Jag sjÀlv Àr boning
Ät Det finns ej lindring för min sjÀl Ej
hjÀlper skratt, ej grÄt Jag Àr fast i
skrÀckens klor Likt rovdjur dom mig
klöser Jag lever stilla i vankelmod Tills
döden mig förlöser